16 april, 2019

Slutord

Åter till det jag skrev i förordet. Jag som person är jobbig att möta om man håller på med futsal. Jag kan mest (i Sverige) men inte alltid bäst. Jag längtar efter någon som jag kan lära av och som tillsammans med mig kan vara lok för futsalutvecklingen i Sverige. Just nu är svensk futsals stora brist att den cirkulerar kring en person. Det är inte bra för utvecklingen och så länge alla trivs med att vara vagnar så händer inget. Jag bjuder i alla fall på min (o)kunskap och det är mer än vad alla andra gör. Det finns en rädsla bland coacher att blotta sin okunskap och fråga dumma frågor. Jag hoppas mycket på den nya generationen ledare som nu utbildas och som skall driva utvecklingen framåt när jag går i pension. Men till dess är det minst tio år till som jag kommer tycka och tänka.

I och med denna utgåva så stänger jag mitt bokprojekt som pågått i åtta år. Det är dags för ungdomarna att ta över. I femton år har jag slitit för futsal i Sverige och min tro att det krävs en bättre organisation än SvFF. Jag hoppas någon kommer uppskatta min gärning en vacker dag. Ingen har dunkat mig i ryggen och sagt ”bra gjort Ove”. Jag går visserligen inte igång på erkännanden men nu så här när man tittar i backspegeln känns det tragiskt. Kanske var allt förgäves? På min gravsten kommer det stå ”JAG hade i alla fall roligast”. Mina sista ord blir dock att ni ungdomar måste skapa en egen kultur och inte hoppas på att fotbollen ska skapa den åt er. Nöj er inte att vara en subkultur. Ta makten över er egen utveckling nu när pamparna pensioneras. Heja!

Tack

till följande personer som hjälpt mig på vägen med futsal och denna bok:

  • Jordi Gonzales, Coach Spanien, som lärde mig grunderna i futsal.
  • Benjamin Namimi, Coach svenska mästarna för damer Lindahls FF som översatte stora delar av denna bok från den engelska jag tidigare skrivit.
  • Hossein Shams, Irans landslagscoach, som är min före detta mentor.
  • Mico Martic, FIFA-instruktör, för din kurs som lärde ut taktiken i futsal och för det bollplank du är när jag frågar, min nuvarande mentor.
  • Ola Kjelbye, för alla proffsfoton i boken som togs i Iran 2005 i samband med landskamperna där.
  • Albert Canillas, coach FC Barcelona, för visa ord.
  • Petr Fousek, UEFA-futsal pamp, som varit min mentor och som lärt mig balansera på SvFFs smärtgräns.
  • Ulf Lindberg, SvFF, som ömsom hejat på mig ömsom svurit över mig men som alltid haft glimten i ögat. Numera pensionerad.
  • Christian Lundell, Örebro fotbollförbund, som jobbar med futsal i Örebro och i landslaget.
  • Jocke, Belan, Joel, Emil, Henrik och Leffe på dövidrottsförbundet som satsar så helhjärtat på futsal,
  • Fredric Nilholt och alla andra domare och spelare som älskar futsal och som ger tillbaka till sporten, inte bara tar och kräver.
  • Panu Autio, finsk landslagsman och författare av boken Futsalista som tyvärr endast är på finska.
  • Leif Herlin, Pelle Wallin och Jimmy Lindahl som hjälpt mig med den svenska historien.
  • Per Broberg, vår man på SvFF som borde få en heltidstjänst.
  • Kai Bardal, före detta coach för det bästa nordiska laget – Vegakamratene. Han är den ende jag lär mig av i Norden.
  • Doug Reed, engelskt futsalproffs och som jag bollar många idéer med innan de går i tryck.