16 april, 2019

Damfutsal

Varför tar inte damfutsal schwung i Sverige? Det är något som förbryllat mig länge men jag tror jag har hittat kärnproblemet och det är att tjejer behöver bra ledare samt är bekväma av sig, de behöver mycket bra halltider för att kunna funka. Dessutom slutar en så slutar alla, de är mera gruppmänniskor än vad killarna är. Men först ett blogginlägg från 2014:

Skall vi tillåta damfutsal?

Ja så var titeln på ett kontroversiellt blogginlägg från 2014 som avsåg att provocera. Vi väcker liv i det:

 

Frågan kan tyckas provocerande men det är också syftet. Att få en debatt kring damfutsal som har en anonym roll i idrottssverige men även runt om i världen. Hur kommer det sig att så få tjejer spelar futsal? En sport som rimligen borde tilltala tjejerna mer än fotboll då det inte krävs så mycket fysik. Stockholm Futsal Club och Göteborg Futsal Club – de enda futsalföreningarna som utvecklar futsal i Sverige idag med nya grepp var givetvis först med att starta damlag. En serie i Umbro Futsal League sattes upp men med endast fyra anmälda lag där Stockholm Futsal Club sedan vann och gick till SM-kval.

I Järva utanför Stockholm har en satsning på damfutsal fått bidrag och där kommer Stockholm Futsal Club stötta KFUM Järva med att få tjejer att spela mer futsal. I området så finns en hel del hallar som idag endast handboll, basket och innebandy har tillträde till fast än få spelar det i området. Futsal däremot har en naturlig koppling till det mångkulturella samhället och måste ha en ljus framtid i området.

 

Svenska fotbollförbundet och Folksam presenterade nyligen en undersökning om knäskador hos tjejer och hur dessa kan förebyggas. Det var en undersökning som riktade sig till fotbollstjejer. Tidigare har knäproblematiken varit stor hos handbollstjejer och kopplade till puberteten men nu uppstår även ett nytt outforskat fenomen – knäskador hos futsaltjejer. Dagens sportgolv finns i olika hårdheter och ofta väljer man ett mjukare som passar handboll och innebandy. Dessa golv är på tok på sträva och gör att man fastnar i golvet. Spelet blir också lidande då bollen enbart rullar och inte glider. Spelet blir långsammare och dribblingar blir nästan omöjliga. Men värst är att golvet är direkt farligt och futsals belackare om ”skaderisken” får vatten på kvarnen vilket dom inte haft förut.

I SM så spelades det i Eskilstuna på ett sådant golv och en tjej i Eskilstuna fastnade i golvet och vred sönder sitt knä och blir borta hela säsongen. Likadant nu i helgen i Lindesbergs fina hall så fastnade en tjej och vred knäet. Jag pratade med sjukvårdarna på SM i Lindesberg och de uppskattade att de varit inne på planen ett tjugotal gånger på de åtta matcherna. Samma siffra i förra SM i Solnahallens snabba trägolv var noll.

Samtidigt är det tragiskt att se damlagen som envist håller kvar i sitt back/kedja tänk och troligen inte ens vet att det finns en futsaltaktik där rörligheten är A och O. Jo, Vasalund har fattat det och det är den stora skillnaden mellan de och övriga lag. SFCs damer spelade oavgjort mot Vasalund i DM och vi hade troligen gjort bättre ifrån oss än Vasalunds finalmotståndare bara på ren kunskap om taktik.

 

Så tillbaka till frågan – skall vi tillåta damfutsal med den skaderisk som är samt det ointresse som fotbollsföreningarna uttalar. Jag skulle gärna vilja höra Torbjörn Nilssons (tränare Göteborg Fotboll) åsikt om detta. Hans landslagsspelare Lisa Dahlqvist fick OK att skriva på för Stockholm Futsal Club med orden att det är väl bra om hon tränar upp sin teknik ännu mer. Tyvärr fick Stockholm Futsal Club inte njuta av Lisa mer än i DM, men nästa år kanske om vi får en debatt i detta ämne. Kom sedan inte och säg att det bara är herrfutsal på futsal.se.

 

Ett stort problem på damsidan i fotboll är tappet av tjejer i tonåren, och i Örebro slog man 2014 nytt bottenrekord när det gäller anmälda representationslag för seniorer för damer i fotboll. Endast 15 lag deltog från Allsvenskan till div. 4 från Örebro. I futsalserien däremot för damer deltog 19 lag varav 16 var representationslag. För första gången var Futsal större än Fotboll i antalet representationslag. Damlag i futsal som gått över helt från fotboll till futsal är Fjugesta IF, Nora-Pershyttan BK och HOIF. Och det är endast två föreningar som inte spelar futsal; GSBK och IFK Hallsberg.

 

Jag tror vi här ser början på något nytt, att det är enklare och attraktivare att spela futsal om man inte har proffsdrömmar. I en liten by är det enklare att få ihop till ett futsallag med 5-7 spelare än fotbollslag med 11-15 spelare. Dessutom (i alla fall i Stockholm) prioriteras damer vid ansökning av halltid. Innebandy och handboll har anledning att bli oroliga men jag vill samtidigt passa på att utmana med att påstå att det inte finns något egentligt intresse för damfutsal i Sverige.

 

Påståendet kan tyckas provocerande men det är också syftet. Att få en debatt kring damfutsal som har en anonym roll i idrottssverige men även runt om i världen. Hur kommer det sig att så få tjejer spelar futsal? En sport som rimligen borde tilltala tjejerna mer än fotboll då det inte krävs så mycket fysik. Stockholm Futsal Club, Avenyn Futsal Club och Göteborg Futsal Club – var givetvis först med att starta damlag. En serie i SM sattes upp men endast fyra anmälda lag anmälde sig. Vid samtal med Pia Sundhage så hade hon ingen förklaring till fenomenet varför damer inte vill spela futsal. Hon trodde att det en dag skulle komma en eldsjäl likt Ebba Andersson som startade fotboll i Öxabäck på 70-talet. Vi får väl vänta på futsal-Ebba då.

Coaching

Jag har coachat tjejer i futsal och har även två idrottade döttrar på elitnivå. Här krävs det andra metoder och skulle jag coacha dessa som jag gör med killarna skulle det skära sig. En kille kan jag rya åt, men inte en tjej. Men det finns sköna undantag. Ett heter Rustan Lundbäck, coach för IK Heids damlag i handbollens högsta serie 2016. Tjejerna i Heid fick veta att de levde efter en dålig markering eller ett taktiskt misstag (dock ej tekniska som händer alla, enbart de taktiska för de som inte lyssnat) när coachen Rustan Lindbäck skällde face to face under match efter noter. Jag har aldrig sett någon kille fått liknande ”coaching” men spelarna verkar ha lärt sig sin Rustan. Eller som en spelare säger ”Rustan är Rustan”. Alla situationer är olika. En av tjejerna skällde tillbaka i sin sista match och hade fått nog. Ett år senare med mesig coaching i ett annat lag sade hon att hon längtade efter Rustan igen.

 

Tjejerna är mycket bättre än killarna på att ifrågasätta och finna ett syfte med taktik, träning mm. Här kommer ordet varför även om du tycker att du varit noga med att förklara detta. Det verkar som allt måste förankras i laget fler gånger och noga för att få gehör? När jag pratade med Tomas Ryde som varit damtränare (diverse landslag) inom elithandbollen i 30 år verifierar han just detta. Damerna har som grupp ett starkare band och en för alla – alla för en är mycket tydligare. Jag märker också att killar har större vinnarskallar och egon på gott och ont. Silver är helt OK för ett tjejlag även då du är storfavorit?

Att coacha damer är speciellt, man måste vara försedd med goda argument på alla frågor man får.

Att få killar att dra åt samma håll är svårare än för ett tjejlag. Som du märker är jag starkt influerad av handboll eftersom det likt futsal har så stora möjligheter till coaching, till skillnad från fotboll.

 

Stockholm Futsal Club har två gånger startat damlag och lagt ner lika många gånger. Det uppstår gärna klickbildningar och de som inte tillhör någon klick blir utfrysta. Jag försökte att bygga fyror kring de olika klickarna för att spinna vidare på den lilla laganda som fanns men det var ständiga diskussioner om vilka som skulle spela eller inte. Min tro på damfutsal är som ni märker inte stor men jag vill provocera så att det händer något. Tillslut så försvann den ena efter den andra spelaren ur vår Facebookgrupp och lika bra var det då ingen ville träna mer än en gång i veckan. För att förtydliga inför försök tre någon gång så ändrade jag gruppbeskrivningen till:

 

Stockholm Futsal Club är en förening som bildades 2005 med en ambition att vinna SM-guld. Vi söker spelare som vill träna flera gånger i veckan och som är BRA. Det sociala kommer i andra hand och roligt får man när man vinner. Nu har vi startat det tredje damlaget på fem år. Nu med nya ledare och spelare. Om detta brister igen kommer min dom mot damfutsal inte vara nådig. Ja, så skrev jag 2015 och nu har ytterligare ett damlag gett upp i Stockholm Futsal Club. Vi fick ett Wildcard till högsta serien och jag var dum nog att fråga tjejerna om de ville hänga på, istället för som planerat att spela Korpen. Jag var tydlig med att om vi skulle deltaga så skulle vi även vinna. Sex matcher senare och 2-65 i målskillnad upplöstes även det laget.

 

Det tragiskt att se damlagen i fotboll som vägrar spela futsal och som envist håller kvar i sitt back/kedja tänk och troligen inte ens vet att det finns en futsaltaktik där rörligheten är A och O. Att vinna SM-guld i damfutsal är en enkel match. Hitta bara fem futsalsugna tjejer och en riktigt bra handbollsmålvakt och låt mig coacha dom under tjugo träningar och tio matcher så är det klart. Detta har jag alltid hävdat och jag brukar inte vara den som säger ”vad var det jag sade” men denna gång måste jag göra det. Benjamin Namimi, till vardags damcoach i Bollstanäs drog ihop ett gäng duktiga damtjejer och spöade alla i Stockholms-DM. Sedan var det kval till SM men då ringde Benjamin och ville ha min hjälp. Fem tjejer fick inte spela för sina fotbollslag. Några samtal senare hade Benjamin fixat så att de hade två avbytare i alla fall. Vips vann de kvalet och var i SM semifinal som de enkelt vann. I finalen som jag såg hade de två avbytare endast och vann med 9-1 eller något utan futsaltaktik men med ett skönt gäng och en taktik anpassad för detta usla motstånd. Det blir spännande att se om de kan vinna lika enkelt 2017 nu när det börjar smyga sig in taktik hos damerna. Kanske får vi även se ett damlandslag någon gång?

Bidrag

Ett sätt att dra igång damfutsal är med stöd av bidrag för integration eller/och jämställdhet. I Järva utanför Stockholm har en satsning på damfutsal fått bidrag av RF och där har min förening fått pengar för att stötta med kunskap, men inga tjejer dök upp och pengarna försvann. Jag har försökt få klarhet i hur de hundratusentals kronor det handlade om spenderades men det finns någon regel om sekretess hos RF för detta. Jag tror i alla fall att när futsal-Ebba kommer så är det via denna väg hon kommer. Till dess får vi se på när nation för nation startar damfutsal och nu kommer även ett riktigt FIFA-VM. Skall vi vara sist även på damsidan med futsal? Vi var ju nästan sist med herrarna. Men först en tjej som engagerar sig. Det är inte vi killar som skall dra lasset. Till nästa utgåva av denna bok hoppas jag att det finns mer att skriva om damfutsal än detta. Tills dess är jag fortsatt förvånad över tjejernas ointresse.

Nya tider

2016 blev dock startpunkten för svensk damfutsal då Lindahls FF vann SM för damer helt utan taktik eller träningar. 2017 upprepade de bedriften men nu med träningar och taktik och var än mer överlägsna. 2017 fixade jag ihop det första damlandslaget som kom trea i en internationell turnering i Spanien och om detta och Lindahl handlar nästa kapitel om skrivet av Lindahls coach Benjamin Namimi som även coachade det första damlandslaget.