Futsal- ett organisatoriskt dilemma?

Sofia Gardholm på Idrottshögskolan är nu klar med sin C-uppsats om futsals plats inom den svenska idrotten. Sofia kallar uppsatsen ”En kvalitativ studie av organisations-alternativ för en ny idrottsgren inom och utanför Riks-idrottsförbundet”. Sofia skriver i stort under på Svensk Futsals ambitioner att bli erkända inom Svenska Fotbollförbundet…

(Hela uppsatsen kan laddas hem via länken längst ned på denna sida)

I sin slutsats skriver Sofia:

Konkurrensen mellan FIFA/UEFA och AMF är tydlig. Futsal är en kommersiellt gångbar idrott, något som båda dessa sidor insett. Pengar är en stor orsak till intresset. Men det är på den nationella nivån som kampen om futsal sker idag. Fotbollförbunden ska ta ställning till en eventuell organisering av futsal medan de renodlade kommersiella organisationerna redan har eller eventuellt planerar att etablera sig i landet. Fotbollförbunden har sin fördel i traditionen av att organisera idrott medan AMF och dess medlemmar framhåller att de satsar helhjärtat på futsal till skillnad från FIFA/UEFA. En enad internationell organisation som förenar fokusering på futsal med administrativ kunskap skulle kunna vara en lösning för framtiden.

Om futsal och dess släktskap med fotbollen vill jag konstatera att futsal ses som en gren inom fotbollen av många representanter från den traditionella idrottsrörelsen och FIFA. Därmed rekommenderas organisation inom de befintliga fotbollsorganisationerna. AMF och dess medlemmar definierar hellre futsal som en fristående idrott som därmed bör organiseras i fristående organisationer.

Efter studien kan jag konstatera att planerna på att inkludera futsal i SvFF är långt gångna. Traditionens makt och släktskapet med fotboll står emellan en ansökan om eget SF för futsal. SvFF har intresse för futsal men de har ännu inga planer på att avsätta några ekonomiska medel till verksamheten vilket tyder på en fortsatt uppdelning i fotboll och futsal trots att de sägs tillhöra samma familj.

Slutsats efter jämförelsen mellan innebandy, ringette och futsal blir att de olika alternativen till organisation för nyetablerade idrotter som finns inom RF behövs eftersom alla idrotter har olika målgrupper, förutsättningar och egenskaper. Det alternativ som passar den ena passar inte alls den andra, det gäller att hitta den organisationsform som fungerar för den egna idrotten. De två avgörande faktorerna är ett eventuellt släktskap med en befintlig idrott samt storleken. Vidare så behöver RF bestämma sig för hur man kan ge de förbund som beviljas associerat medlemskap förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

Är då futsal ett organisatoriskt dilemma? För utomstående kan futsal till en början vara en enda röra av organisationer, mycket beroende på bristen av objektiv information om hur idrotten är organiserad. Efter denna studie vill jag svara ja på frågan om futsal är ett organisatoriskt dilemma. Ingen av de nuvarande organisationerna är optimala för utveckling av futsal som idrott och för dess utövare. Det som är positivt är att futsal växer och når nya länder, introduktionsfasen pågår fortfarande och takten ökar på grund av konkurrensen. Genom en tillbakablick i historien kan jag konstatera att de flesta stora idrottsorganisationer har funnit sin struktur i sinom tid.

Sofia Gardholm